När askeröborna seglade fraktfart på Vänern

Karl Andersson (1878-1968) i Ängen på Stora Askerön.

En inspelning och utskrift gjord av Wilhelm Ängermark 1956.

Utfrågare: Wilhelm Ängermark

När Askeröborna seglade i fraktfart på Vänern.

Jacob Annersa[1] va den fûrste som sejla på Vännern. Han hade en odäckad slup som hette “Rosen”, Men den sôlde han och byggde en galeas på Regårsnäs[2] år 1865. De va Bern Annersa i Trätte som byggde den. Galeasen hette “Alexandra”. Jacob ägde den inte ena, utta de va Ahlmark i Karlsta som hade den störste lôtten. Men när Ahlmark skaffa sej ångbådar sôlde han sin del så bhle de tre ägare å de va Jacob, Andreas å August,[3] de va på 1880-tahlet. De berätta att när de sôlt Alexandra, den geck te Mariestad, så när de kom te Anderjases[4] å skulle lämna pengar för hans del så sa Anna[5] “De va besynnerlit, hade Andrias del i den, de har ja alldri hört”.

Jacob å Kalle beställde en slup i Grönvik[6] som de kalla “Rosander”. Kalle[7] hade en göteborgsgaleas också som hette “Vikingen”, som äjdes å Kärrberg & Son. August Torbernsa[8] hade en galeas som hette “Matilda”. Jacob, Kalle, August och Andreas kûpte en skonare i Fiskebäckskil som hette “Burman”. Den drev ilan en gang å de måtte grava ud’en. På vintern lå bådane infrösna i sûn’t:[9] “Alexandra”, “Rosander”, “Burman”, “Vikingen”, å “Vikingen” frå Össmåhl å “Mathilda”. August och Adel i Ängera hade “Helena” från Halmstad. “Alma” å “David” ägdes av Bernhard Karlsson å “Maria” åtte Johannes Persson. (Denna intervju är inte inspelad).

När isen släppte bûrja de å re sej te om de skulle ha gjort nöa toppstang elle gaffel, elle bom elle klyvarbom så gjorde de de där hemma på backen ve brögga.[10]

Å så va de en som va skeckliare än de andre en som hette Adel. Han va dräng hos Jacob. De vill säja han va skeckliare bare han feck smörj. Å de visste de rå före. De hade jôllar te sina farty, å en man fick en trädånke på 3 – 4 kanner å ga sej åd Nösun å hämta. Så skulle de ju proviantera så de va fählia då nohlavin kom, de gick inte mä nön an vinn. När de då va fählia mä förberedelsera å de hade öppnat Trollhätte kanal så ga de sej å, de fûrsta de bhle nohlavinn. När de va tåmma tog de väjen genom Nordre älv å Kungälv, men när de va lastade fick de gå mä Göteborg för där va för grunt, men tomma kunne de gå den väjen upp.

Deras fruntimmer hemma de baga i fhlere dar, så de hade säcker mä tûnnt brö[11] mä sej, å så hade de e tûnna sill (de va möt sillefiske om vintern) å så potätter fick de ha mä sej. Men en vekti sag mä provianteringa, förstår sej, de va myrestackar, de fantes en å an som inte behövde de. De va så att bådane va så pass gamhla å otätta så de feck påmpa för möt. De hade en stor kass[12] på en lang, lang stage å så slo de den full mä myrestack. Bådane lå mä för’n mod vinn å ström, då de lå för anker. Å då lå de framme mä jôll’n ve stäven å så stack de’n unner bônn å unner kûhln mä denne myrestacken å då van’t pressa in i de tåmme rummet, åtte forsen in, så skulle myrestacken dra sej in i de otätte sömmane – de va en vekti sag åtte provianteringa, myrestackane. Men så når de kom åd Vännern te Karlsta, uppåd sågverka, så hade de sawspon. Åsså kûpte de brännvin i Nösun, för de fick de ha allti. När de kom te Kungälv kûpte de mer.

När de då bhle nohlavin så segla de då iväj nästan alla på en gang, de va i mitten på april omkring. De kunne ta ett par dar te Kungälv. Sen fick de ju ha västavinn när de skulle uppför Nordre Ählv, för där kunne de inte dra för där va för brett å store vassar men de hade jôllane å bogsera dûm. Å orka de inte å bogsera dûm mot strömmen så rodde de ud varpankare. De ä ett anker som ä inte värre än de kan orka lûtta dum. Å så ä de en förfäli lang tross i. Å så rodde de ud hela trossen å så ä de ett spel ombohl å veva in. Å så fick de ro å dra å sejla ôppför älva – de fick mest gå mä hankraft. De hade inga last ôpp som jä ved. Så när de kom te Vänersborg så fick de ligga där e ti, så fick go vinn té å komma ud på Vännern. Karl Annersa hade en götebôrgsbåd – de kunna vara möjlit att han hade last i frå Vännersborg.

De va tre man på en båd, de va skepparn, bästeman å en kockepôk. De dela inte in dygnet i vakter utta de lå still på nättera. På Vännern kanske de sejla om nättera förstår sej. De sejla te Lurö å Asphôlmane å lå å vänta på vinn. Här skulle de åd ulige hôll. De gick te Karlsta, Otterbäcken, Agnhammar, Lidköping, Kristinehamn å Säffle å Åmål. De siste åra sejla de för bohuslänska virkeshandlare, Hermansson på Rôssöa, farbror te Erik, sejla de möt för åsså för dûm i Nösun. Då lasta de på desse ställane mest brär, höwa däckslaster, åsså när de då va klara så fick de börja å vänta på vinn igen. Du kan tänka dej när de skulle gennum Skôbbesunn mä så pass farty, där feck go vinn te. Udför ählva gick de bra för där va mäström. När de nu hade lastat va de tvångna å gå te Göteborg för de flöd inte åver Ählvefjor’n där innante för Kallsun å så lå de där å vänta på sûnnavinn. De gjorde manga reser å den sista resa de gjorde kom de hem i början på oktober. Var resa tog vähl en mana. De gjorde många reser på år’t, en 4 – 5 stöcken då de löna sej å då skeppare va yngre.

På Jacobes galeas Alexandra där va Jacob, Karl-Annersa å August Tôrbernsa, men på slutet när de inte orka å ro så bhle de inte så manga reser om år’t. När de nu kom hem mä trälastera så gick de te Nösund å så te Rôssöa, te Alfred Hermansson, å så te Johan Pettersson på Låga, hanlarn i Möggenäs å så te Stenungsun te Larsson å Olsson. På Stenungsun va de många laster.

Å så när de stängde Trollhätte Kanal i början på oktober så sluta de för år’t. Då när de kom så sköd de för å tahla om att de kom ude på. De kunne vara fhlere stöcken på en gang, de lå ju å vänta på vinn å då samhla de sej så de kunne bhli fhlere i föhlje. Fredrik å ja vi va ude ve Björnhôhlmane å mötte dûm å då kom de manga bådar på en gang, å de va mûrt å då kunne vi se bhlixtrane när de sköd. (En sônn signalkanon hade Elam Torén å Axel då de sköd genom skohlhuset – ja har en kanon i bulten).

Rosen

Om “Rosen” finns följande notis i Tidning för Wenersborgs stad och län 10/11 1863. Om det gäller “Rosen” från Askerön är inte utrett.

Tidning för Wenersborgs stad den 10 nov. 1863

“Olyckshändelse på Wenern den 31 sistl. oktober. Till de af förut uppräknade förolyckade fartyg få wi ytterligare tillägga följande, som befunno sig wid Aspholmarne och Lurö skärgård, nemligen: fartyget Rosen, lastad med plank, har drifwit på grund [Rosen var från St. Askerön]; slupen Amandus, med plank från Skoghall, befinner sig äfwen på grund med kapad mast; slupen Palert (?), likaledes från Skoghall, är uppkastad på en berghäll och sönderslagen; båten Kursen, skepparen A. Olsson med plank från Karlstad, står på grund med sprungna kettingar; en slup från Kråkön står på grund med kapad mast; slupen Messwik, skepp. Börjesson, med wed, ligger på en klippa med hål i botten; galeasen Swan, skepp. S. Swensson, med plank, förolyckad; slupen Lewi, med wed, hel, men med kapad mast; slupen Ström, tom, har drifwit i land och förolyckats; slupen Alexandrine, med kol till Kristinehamn, kastad på land och förolyckad; slupen Blenda, på grund med kapad mesanmast; slupen Isidor, skepp Gustafsson, på grund med kapad mast; slupen Paulus, lastad med bräder, sjunken wid Bratten, besättningen saknad; slupen Lamartine, med bräder, på grund med kapad mast; galeasen Josefina, äfwen på grund wid Bratten, med kapade master; twenne fartyg hafwa strandat på Hökön, af hwilka det ena med namnet Lisette drifwit till sjös; en rundgattad slup kastades iland på samma ställe, der den totalt förolyckades. Galeasen Andrietta Charlotta, lastad i Kil med 158 tolfter plank, strandade wid Hult och sönderslogs totalt, besättningen bergad.

1. Jacob Andersson från Mellangård. Den förste från Stora Askerön som seglade på Vänern var troligen Fredrik Svensson i Mellangård. ↑

2. Regårdsnäs ligger i Långelanda socken på Orust mitt emot Buvik. ↑

3. Andreas och August var bröder till Jacob Andersson. ↑

4. Andreas Andersson, en broder till Jacob, Andreas och August. Han var lots och bonde och seglade aldrig på Vänern. Han bodde i Västergård. ↑

5. Anna Persdotter född i Lödöse och var gift med Andreas Andersson. ↑

6. Grönvik ligger i Ödsmåls socken. ↑

7. Karl Andersson, en yngre broder till skepparna. ↑

8. August Torberntsson, var svåger till Jacob Andersson. Han var från Trätte i Långelanda. ↑

9. Sundet mellan Stora och Lilla Askerön. ↑

10. Bryggan på gården Ängen i Askerösund, Västergård. ↑

11. Knäckebröd. ↑

12. Håv. ↑