Beskrivning av trankokeriet och sillsalteriet på Låka

Publicerat av Wille Ängermark den 2010-08-06

Om trankokeriet på Låka på Tjörn

Detta trankokeri och sillsalteri startade 1785 och lades ner 1807 då sillperioden upphörde. Den hade börjat 1747.
Åter till hemsidan

Om sillfiskeperioden 1747 - 1807.
Sillen hade saknats mer än ett halvt århundrade när den uppträdde år 1747. Den upptäcktes av en slump då en not drogs efter makrill. Noten var full med sill i stället för makrill. Från 1747 ökades fångsterna, men omkring 1800 började sillen avtaga och den försvann totalt år 1807. Sillstimmen visade sig i början av augusti och september, men kom allt senare så att år 1800 ingen sill fanns förrän i januari och 1801 i mars eller början av april. Senare kom den dock vid jultid som tidigast, men vanligen i februari, mars eller april för att alldeles upphöra 1807.
Sillstimmen åtföljdes alltid av mycket sjöfågel i synnerhet på grundare vatten. På detta sätt kunde den upptäckas på avstånd. När stimmen var mycket stora följdes de av sälar, tumlare och även av valar.

Sillsaltning
Den fångade färska sillen infördes från båten vid bryggan med skottkärror, som var justerade och krönta till 80 kannor. Lasten stjälptes i bingarna, varvid 6 - 8 gälare och gälerskor ställt sig med kniv med fast skaft i handen och en tom korg stående på vardera sidan. Sillen togs med vänstra handen ur bingen, strupen öppnades vid "ganen" och innanmätet uttogs och kastades i korgen till höger och sillen i den vänstra. "Gählkungen", en gosse på 12 - 15 år, tömde sillen i ett kar där den blodsaltades. Av innanmätet kokades tran. Den blodsaltade sillen var i saltkaret 2 - 8 dagar då den "mullade sig". Sedan lades sillen i tunnor där den nedsaltades. Man använde i allmänhet S:t Ybes salt.

Trankokning
Först saltades den mesta sillen, men då inte detta kunde medhinnas, innan den blev för gammal, riskerade köparen oftast att få skämd eller föga varaktig sill. Om hade hunnit salta, skulle en sådan mängd saltad sill inte få avsättning, utan att varan kunde falla i "vanpris" och hanteringen hade kunnat gått under.
1760 började Brukpatronen Cahman att bedriva trankokning, icke endast av råken av den gälade sillen, som sedan saltades, utan av sillen hel och hållen. Flera följde hans exempel och till slut fanns över 2000 trankittlar i skärgården (enbart i Morlanda socken fanns 38 trankok). De minsta var försedda med 2, de andra med 4, 8, 12 och t.o.m. 24 kittlar. Först var dessa gjutna av järn och rymde knappt 2 tunnor sill men med tiden förändrades de både i storlek och skapnad. Sålunda förekom kittlar av koppar som påbyggdes med furu- och granplankor. Utan att inköpspriset höjdes vanns 10-12 gånger större rymd i kokkärlet och med en nästan lika kostnad för inrättningen erhölls en 10-dubbel mängd tran av mycket bättre beskaffenhet, än den som kokades i vanliga järn- och kopparpannor. Metallens starkare hetta kunde icke med ringa mängd vatten dämpas, varför den så kokade tranen blev brun och fick en skarp och frän lukt såsom vanlig fisktran; denna åter hade en gulaktig färg i sitt flytande tillstånd och stelnad vid 9 plusgrader, var den vitaktig och mild till smaken, varför den av fattigare folk och i tarvligare hushåll brukades i matlagning.
När tranen skulle kokas, pumpade man in vatten i proportion två tredjedelar mot en tredjedel sill. Så snart vattnet kokade, stjälptes sillen i och omrördes tills den blev sönderkokt då sillen sköt upp från botten och man slutade att röra. Två man var tillräckligt att med var sin kopparspade med 6 alnar långt skaft hålla sillen från botten vid kokningen.
Man försökte också att i kitteln montera en teknisk anordning för att kunna effektivare röra om sillen, men med dåligt resultat. Fettet, som därefter började flyta ovanpå, skummades av med en stor, vid och flat kopparslev och slogs först i en så kallad klartunna, och sedan allt grumset och vattnet hade fällts till botten, avtappades den på tunnfat av ek av 60 kannors rymd med hjälp av en tappkran som var insatt i klartunnan en tredjedel från botten av kärlets höjd.
Så snart allt fettet var avskummat, släktes elden, dörrarna för eldrummet stängdes och kranen vid botten öppnades. Mörjan av den sönderkokta sillen släpptes ut med hjälp av rännor i "grumsedammen". Samtidigt pumpades kallt vatten i kitteln som sköljdes och sedan allt grumset runnit ut stängdes kranen. Nytt vatten påtappades, sill instjälptes och ny kokning började.
På välbyggda trankok tog det 6 timmar till en kokning och skummning, så att 4 kok kunde ske om dygnet men vanligtvis gjordes 3 kok.
Kokningen borde rätteligen ske med torv och grovt stenkol så kallat fyrkol, och ved användes endast vid tändning. Bättre anordningar vid eldningen hade utan tvivel tillåtit mer sparsamhet med bränslet. Emellertid, för att kunna spara något, östes den tunnaste soppan upp kokhet i stora baljor som uttömdes i kittlarna, sedan grumset blivit utsläppt och kitteln rensad.
En tunna sill, som höll 80 kannor, gav i början 8 kannor tran, men senare, allt efter fetman, ifrån 6 till 2 kannor. Mager sill koktes icke. För varje kittel fordrades till kokningen två man som kallades "kokare", dessutom en "fyrare" för varje eldstad - "gruva". Dessutom hade varje "kollag" en förman och annan nödig betjäning. Under trankokningen första period släpptes grumset ur kitteln direkt i sjön där det av vind och vågor snart bortsköljdes. Men så småningom blev man rädd att hamnarna av grumset skulle uppgrundas, ankarbottnar fördärvas och slutligen att sillen skulle försvinna. Därför utverkades genom genom myndigheterna befallning att "grumsedammar" skulle uppföras av sten och många kokerier dömdes ut. Resultatet blev, att att grumset som samlades, började ruttna i dammarna och fick en skarp och odräglig stank. Vid högvatten och sjögång spolades grumset ut och vätskan förstörde bottengräset vid stränderna och dödade allt som fanns där som skulle tjäna sillen som föda.

(Källa: Per Dubb, Anteckningar om Sillfisket i Bohus Län, I: Kongl. Vetenskaps Akademiens handlingar 1817.)

På Låka i Valla socken på Tjörn
fanns ett "Salteri- och Trankokerivärk" - en större anläggning för saltning och trankokning av sill. Detta hade uppförts 1785 och ägaren Johannes Bäck, Varvet, Kusten i Göteborg som dog på våren 1809. På arvingarna uppdrag förrättades den 14 juli samma år bl.a. värdering av anläggningarna på Låka och Brattön av nämndemännen Berndt Eriksson i Kihl och Jonas Olsson i Rävsal.
Förrättningsmännen anmmärkte först att värderingen utgick från "det tillstånd hvari Byggnaderna nu befants" och "att den mindre fördel dylika värk i en tid då Sillfisket synes aldeles försvinna". Värdering skedde även av liknande anläggningar på Lilla Brattön och Bergastrand, också i Valla.

Låka.
År 1809 d. 14 Julij förrättade undertecknad Befallningman i orten och med biträde af Nemndemännen Bernt Eriksson i Kihl och Jonas Olsson i Räfsahl efter vederbörlig begäran värdering på Byggnader samt Bryggor m.m. å Salteri- och Trankokerivärken Låka, Brattön och Bergastrand belägne i Tjörns härad Walla Sockn, hvilka 2ne förstnemnde til helt och Bergastand til hälften tillhöra Afledne Herr Joh. Bäck på Warfvet Kusten arfvingar.
Med betracktande af det tilstånd hvari Byggnaderne nu befants, och den mindre fördel dylika värk i en tid då Sillfisket synes aldeles försvinna tilskynda, fortsattes värderingen på efternemde sätt.

Beskrivning
En Caracters Byggning af Timmer, uppförd år 1785, 37 al[nar] (22.20 m) Lång, 13 al[nar] (7.80 m) bred, 6 al[nar] (3.60 m) hög. Brädklädd, rödfägad, med tak af Bräder med Tegel åfvanpå, värderas till 666:32 Rd.

Ett Plank 17 al[nar] långt och 5 al[nar] högt, rödfärgat, 3:16 Rd.

En liten Materialbod af Korsvirke och Bräder bygd 1790, 9½ aln lång 5 3/4 al[nar] bred och 4 al[nar] hög rödfärgad 10:-:- Rd.

Ett Plank, 54 al långt, 5 al högt, rödfärgat 13:16:-

En Tunnbindare Byggning af Timmer Klädd och rödfärgad. Uppförd 1784, med Tak af Tegel och bräder under, 23 al lång, 13 al bred, 5 al hög 300:-:- Rd

Ett Plank 7 al långt, 5 al högt 1:16:-

En Wirkebod rödfärgad af Korswirke och bräder, med Tegeltak på Bräder 28 al lång, 10 al bred 4 1/4 al hög 53:16:-
En dito af lika beskaffenhet och längre och blott 6 al bred och 5 al hög 33:16:-

Ett Hemlighus af Korswirke och Bräder 1:-:-

Ett Plank af Stolpar och Bräder 31 al långt och 5 al högt 6:32:-

En Sillbinge af Korsvirke och Bräder, Söder om Trankoket med Tegeltak och bräder under 24½ al lång 5½ bred, 3 al hög i förfallet tillstånd 16:32:-

Ett Trankokerihus med 8 Kopparkittlar upbygdt år 1785 af Korsvirke och Bräder, rödfärgat med Tegeltak på bräder 49 al långt 15 3/4 bredt 9 al högt 933:16:-

Ett Pumphus 6 al i 4-kant och 10 al högt 26:32:-

En vedbod. Uppförd 1786 af Korsvirke och Bräder. Rödfärgad. Tak af Bräder och Tegel ofvanpå 33½ lång 14½ bred 5½ al hög 53:16:-

En Trankokare Byggnad af timmer uppförd år 1786 röd färgad 16 al lång, 12½ bred 6 al hög, med tegeltak och bräder under 133:16:-

En Sillbinge 14 al lång 9 al bred, 3½ hög af Korsvirke och Bräder med tegeltak 13:16:-

En Plan 39 al lång 7 al bred af Plankor på Timmer Rear 13:16:-

En Brygga från Pumphuset i Sjön på 34 Brokar 47 al lång 9 al bred. I öfrigt lika med nyssnemnde Plan 53:16:-

En Plan Söder om Pumphuset på timrade Brokar 24½ al lång 21½ al bred, mycket förfallen 33:16:-

En Plan lika med föregående 62 al lång 18 al bred 100:-:-

Ett Salteri af Korsvirke och Bräder rödfärgat. Byggt år 1784. Har Tegeltak med Bräder under. 72 al långt 266:32:-

Ett Hemlighus 3:16:-

En Gälebod vid Salteriets Norra Långvägg af Korsvirke och Bräder med tegeltak och Bräder under 47 al lång, 5½ al bred, 4 al hög rödfärgad 66:32:-

En Kohlbinge 20 al lång 4 3/4 al bred 4 al hög lika med föregående, dock förfallen 13:16:-

En Material Bod 12 al Lång 5 1/4 bred 3 al hög. I öfrigt lika med nyssnemde 13:16:-

En Saltbod af Timmer upförd år 1785 klädd med bräder och rödfärgad. Tak af tegel lagt på Bräder 20½ al lång, 13 al bred 4½ al hög 133:16:-

En Virkesbod Bod 14½ al lång 3½ al bred 3 al hög. För öfrigt lika med Gäleboden här ofvan beskrifven 10:-:-

En Utrullnings Plan på timrade Brokar med Plankor lagade på Rear, hvaraf en del är 48 al lång 19 al bred. En del 60 al lång 6 al bred och en del 24 al lång 6 al bred 133:16:-

En Dito Nylagd år 1800, lika med föregående men 60 al lång 34 al bred 333:16:-

Ett Salteri af Korsvirke och Bräder rödfärgat. Uppfördt nyssnemnde år i godt stånd med Tak af Tegel och Bräder under, 76 al långt 14 al bredt 4½ al högt 666:32:-

En Saltbod af Timmer 9 al lång 14 al bred 4 1/2 hög. Rödfärgad - Tegel och Brädtak 66:32:-
[Summa] 4172:16:-

Lilla Brattön

En Caractairsbyggning af Timmer upförd för ungefär 44 år sedan 29 1/2 al lång, 13 al bred 9 1/2 al hög brädforad och rödfärgad med Tak af Tegel samt Bräder under mycket förfallen 400:-:-

Ett Trankok af Korsvirke och Bräder bygdt 1786 rödfärgat. Tak af bräder med Tegel ofvanpå 16 al långt, 15 al bredt 5 al högt med 4 Koppar Kjettlar 400:-:-

Ett Salteri 22 al långt 14 1/2 bred 5 al högt til tak och väggar lika med Trankoket 133:16:-

Ett Pumphus 5 3/4 al i 4kant och 11 al djupt 26:32:-

Ett Salteri af Timmer uppfördt 1792, 37 1/4 al långt 14 al bredt 5 1/4 högt rödfärgat Tak af tegel med bräder ofvanpå 200:-:-

2 små hemlighus 3:16:-

Ett Bryggehufvud 15 al långt 13 1/4 bredt af Bräder och timmer Rear på 5 famnars djup
33:16:-

En Långbrygga 38 al lång 7 al bred 20:-:-

En LåsseBrygga 28 al lång 12 al bred 20:-:-

En Långbrygga 44 al lång 6 al bred 33:16:-

En liten Gångbrygga 12 al läng 2 al bred :16:-

En Plan 10 al lång 6 al bred 3:16:-

En Gångbrygga 15 al lång 2 al bred 2:-:-

En Plan 10 al lång 6 al bred 2:32:-

En Material Bod upbygd år 1807 af Korsvirke och Bräder 25 al lång 13 al bred 6 al hög Brädtak 100:-:-
[Summa]1379:16:-

Bergastrand
Ett trankok af Korsvirke och Bräder rödfärgat med Tegeltak och Bräder under 32 al långt 16 bredt 8 al högt. 4 Kopparkjettlar uppbygt 1797 värderas til 1000:-:-

En Plan på Rear. Bräderne mask rutne 16:32:-

En Gångbrygga do 3:16:-
1020:-:- hälften häraf 510:-:- 6061:-:-

Best. som föreskrifvet står ut supra

På värderingsmännens vägnar
Bernt Ericsson Jonas Olofsson

Anläggningen på Låka brann 1809 och förhör om händelsen hölls den 17 okrober samma år.

Brand på Låka den 29 sept 1809
År 1809 de 17 Oktober, infant sig undertecknad Krono Befallningsman i Orten, åtföljd af Nemndemannen Bernt Eriksson i Kihl och Jonas Olsson i Räfsal på Salteri och Trankokeri värket Låka uti Tjörns Härad Walla Socken af Bohuslän tilhörigt afledne Handlanden Hr Joh. Bäck vid Gborg arfvingar, för at besigtiga och upskatta den skada som vådeld den 29de nästledne September derstädes förordsakat, sedan detta värk [i] Rikets Allmänna Brand Cassa var asseurerats för 6842 Rd enligt företedd [...] no 1750.
Stärbhusets föreståndare Herr El. Timoth. Bäck hemma på Varfvet Kusten vid Gborg kom till denna förrättning närvarande, och medhade Murmästaren för Elfborg Kongs Ladugård Örgryte Socken Jonas Lundgren för at å det qvarvarande Teglet sätta värde.
Först efterfrågades huru Elden löskommit, då af Hr E.T. Bäck försäkrade, at han såsom boende vid Gborg nära 5 mil från Värket derom icke ägde ringaste kundskap innan Express från Bokhållaren Krok d. 30d honom sådant [...] underrättelse. Bemälte Bokhållare förekallades derefter, och betygade, at han icke ägde ringaste kundskap genom hvad händelse Eldsvådan skedt ty han var på en brygga sysselsatt at updraga? utflutit timmer och plankor då hjelphustrun Johanna Olsdotter från fiskeläget Låka tilsade honom at elden utbrutit i Taket af Tunnbindare byggningen No 7 då väl genast anstalt blef fogad och bud til närmaste grannar, men innan tillräckligt folk hant samla sig, hade Elden som genom samma dag inträffade stark Södväst storm ganska mycket utbredt sig, at den omöjligen kunde utsläckas.
Bokhållarens hustru äfven tilfrågad försäkrar, det hon icke visste af någon Eldsvåda förr än hon derom blef utaf ofvan nämnde hjelphustru underrättad. Bemälte hjälphustru äfven förekallad och åtvarnad at gifva sannfärdig uplysning, om hvad som var henne i afseende på olyckshändelsen bekant berättade at d. 29 Sept kl. 8 om morgonen blef hon af Bokhållaren Kroks hustru tilsagd, at i Bakugnen uti Tunnbindare Byggningen torka något Malt til drickbryggning, hwarföre hon genast i Ugnen inlade litet ved, men hvilken var så otorr, att den knappast ville taga Eld. Elden bar hon från Manbyggnaden til Tunnbindarebyggningen i en skoffa med korteln öfwer.
När hon ändteligen fick den at brinna går hon åt bryggan där Bokhållaren var sysselsatt med Plankors och stockars updragande och hjelper honom med en stock, hvarefter han ber henne gå in at hjelpa hans hustru som satt och väfde, om hon hade något arbete at gifva henne göra under det hon väntade på Eldens utbrännande i Bakugnen - hjelphustrun går då in, får frukost af Bokhål[arens] hustru, och som hon höll på att äta, får hon genom fenstret se, at elden slog ut genon Taket å Tunnb[indare] Byggn[ingen] ungefär Kl. 1/2 9 f.m. Hon gör då genast larm, tilsäger Bokhål[laren] och han sänder bud til närmaste grannen; men innan någon kom, hade elden af den inträffade stormen tagit så öfverhand at släkning ej var möjlig. Husens täta byggnad tillsammans förorsakade ock, at ingen byggning kunde bärgas, ty Elden sväfvade runt omkring och kastade bränder öfver 1000 alnar [600 m] från stället.
På tilfrågan huruvida Murarna voro, sade hon sig derom icke äga någon Kunskap, men hade hört berättas, att de årligeen kort före Sillens ankomst om hösten blifvit tillsedde. Detta vitsordade äfven Bokhållaren som dermed haft befattning och yttrade tillika, at han i år jämväl tänkt låtit anställa Reparation å den om sådant skolat behövas, hvarom han intet år gorde undersökning förr än närmare hösten. Väl hade han flere gånger sedt
murarne, men icke därå uptäckt någon felaktighet.
Brandredskapen kunde icke åtkommas, ty den fants förvarad i en Materialbod helt nära Tunnbindarebygningen som stod i brand och hvarifrån lågan var så stark at man ej vågade ingå [...] försäkring antagne, emedan den täta samman byggnaden gjorde bärgning i så starkt blåsande väder som vid Eldsvådan var.

Kjettlarne som voro 8 stycken, jemte en hop Tegelsten, 2 Planer, 1 brygga, flera ståckar och något järn samt spik hade blifvit bärgat ehuru Elden mycket skadat.

Uppskattning och värdering deraf företogs alltså på efternemnde sätt.
Ehuru kjettlarne voro beklädde med glöggspån och til vidare bruk i Trankok aldeles otjenlig ansågs dock värderingsmännen dem kunna upskattas till Rd Bco 400:-:-,

3500 tilhopasamlad Tegelsten af bästa sorten ehuru bränd värderades à 3 Rd 16 1000det til 11:32:-, 2000 mera skadade à 2:16:- 4:32:-,
Öfrig som ligger kringspridd söndrig och förbränd samt qvar i Murarne, verd 4:-:-,

En Utrullnings plan No 23 af elden skadad. det i behåll varande ansågs till 20:-:-,

Något brände ståckar och Bräder, hvaraf äfven en del fants sönderbrutit värderades till 10:-:-,

Jern och Spik, som af elden var skadadt ansågs på det högsta vara värd 30:-:-,43

Gutna jern Rister, hvilka Elden något skadat 7:8:-,

Af Trankoksbyggnaden No 24 var något i behåll som värderas till 20:-:- Rd Bco 707:24:-

Best. som föreskrifvit står. Ut Supra
(LS)
Bernt Eriksson i Kihl Jonas Olofsson i Räfsahl

Salteribokhållaren Olaus Krok skrev i dagbok:

September 1809
17 I natt har varit hiskeligt väder med storm och regn mångfaldigt så att vi vaknade därvid.
24 I natt har blåst och regnat, min eka drev till Norume äng.
28 Högt vatten så att maken ej varit på 3 år.
29 idag har en olyckelig våd eld utbrutit i Kypare byggningen som lade hela Låka i aska så när som nya salteriet.
Oktober
2 Än ej släkt. I dag kom E.Wäderlöf och Z.Peterson och begynte mäta salt och räkna tunnor för assuransen.
3 Mätte salt. Tog upp potäter. H:r E. Bäck och Risberg kom.
4 Var herr Bäck hos befallningsman.
-.-.
17 Herr E. T. Bäck och murarmästare Lundgren kom till Låka förmiddagen. Herr befallningsman Frösberg och 2ne N.M. var på Låka. Eftermiddagen på besiktning och värdering

Annons
i Tidning för Wenersborgs stad och län 17/2 1876

Handelslägenhet
Den gamla välbelägna handelslägenheten LÅKA på Tjörn är, i anseende till nuvarande arrendatorns upphörande med handel, ledig att på lägsta eller kortare tid hyra.
Lägenheten består af salubod, kontor, packbodar, källare och spannmålsvindar, äfvensom boningslägenhet, innehållande 4 rum och 1 kök. Ångbåtslägenhet på Göteborg och Uddevalla under seglationstiden flera gånger hvarje vecka. Reflekterande hänvände sig till A.G.Krok i Uddevalla.

Efter original i privat ägo. Avskrift av Wilhelm Ängermark

Läs mera om sill