När man byggde bron till Lilla Askerön och vad som kunde hända innan.

Publicerat av Wille Ängermark den 2010-08-03

De stora berättarna

Jacob Johansson , Lilla Askerön f. 1892

Jacob Johansson och Harry Josefsson på Lilla Askerön berättar hur det kunde gå till före båttrafiken till Stenungsund och bron och vägbanken till Orust.

De ve en som gick här som va så hemskt snål, en knalle, de kalla'n Lewi. En fick allti ligga å ro honom över te Buseviga, å då ve kom ner - de va jä och bror min Karl - ve hade rott ham flere gånger, men han hade aldri betalt ett öre. Han va stor å tjock, å e fali börda hade han mä, han häste som en val då han gick upp för Bönekûllslia.
Så fråga ja vart han skulle å då så peka han "rätt, rätt däröver" sa han, han peka på Store Risben, å så sa ja att där går dålit å sälja å dålie väjar ä där. "Rakt över" sa han. Jasså sa ja, då får du väl få din vilje igenom.
Vi sätte'n på lan på Store Risben. Karl ble rädd då vi hade gjort'et. Å då vi hade kommit tebagers te Bönekull'n så hörde we ett vrål som den värste tjur - å inom en haltimme så va de riktit e krigsskahlmeja, å då kom August i Römyr, August i Lia, August i Säckebäck å Ludwig i Säckebäck, Brandalane, Eljas, Swän på Knarrûdden mä stejar å taw å fanteverk. Å ja å Karl ve lå burt ve Langestran å titta på alltihob dette här.

Harry Josefsson, Lilla Askerön f. 1898.

När Harry "vrecka" efter doktorn
Väjen har vi fått nu i sommer, men ja ska tale om att inna väjen va färdi då va de som på en kringflöten holme. Ja ved särskilt en vinter en gang, jä vill minnas de va i januari, här va en på Askeröa som va sjuk å isen hade lagt sej så den varken bar elle brast, å doktern skulle tvunget hit, å de kom hid å fråga mej:
"Harry, hurre ska ve få dokter hid, kan inte du försöga?" "Ja", säjer ja "de ä lättare sagt än gjort men ja ska göra allt va jä kan".
Å ja rodde, rodde va syn å säja för isen lå å en kunne inte slå hål mä åra utan delvis på nårra ställe, annars måtte ja vrecka, å murke natta va de å blåste gjorde här. Å detta va väl klocka 8 - 9 om kwällen å i januari måna va de. Men hurre de va så kom ja mej den vejen över te Buseviga på Orust, där burte där vår vej går. Å doktern kom då dit, å de va dokter Resmark, å ja fecke'n upp i lûrja å då ve skulle tebagers igen då va de inte falit riktigt för då hade ja den vaken å följa som ja hade brutit då ja gick did. Så då fick ja vricka, å gjorde så mä. Å så kom då daktern upp te de ställt där han va sjuk. Men de va inga fara mä'n för han hade hög feber å de va mässlingen - mässlingen ä inte fali. Så han fick medicin å de gick snart över igen.

Men på den tia så va de aldri nöt betalt en tänkte på å få, inte fråga de en heller, utta de va "tack ska du ha så längen". Så va de här, för den ene en gang, å en annnan gang för nån annan, å de ä gott att folk ä såpass eniga å hjälpesamma å här på denne öa ä ve bare en 15 stöcken så de ä som en liden familj allihob. Å ingen säjer som så att ja ska ha betalt för de elle de, nej då, de ä bare å säja ifrå om en vill ha hjälp. Om man bortser från att Askeröborna blev svenskar 1658,
var kanske den mest omvälvande händelsen när öarna blev landfasta.

På 1960-talet byggdes tre broar mellan Stenungsund och Tjörn och den tanken kom snart att om man bygger en vägbank från Säckebäck på Orust till Lilla Askerön blir det fast landförbindelse.
Det började med att man på på 1960-talet gjorde vägbankar från Orust, Säckebäck, till holmarna Store och Lille Rispen och till Lilla Askerön. Sedan dröjde det ett tag innan bron från Lilla Askerön till Stora blev färdig. Den första bilen kom 1772. Den främste tillskyndaren av vägbankarna från Orust till Lilla Askerön var Jacob Johansson och av bron mellan öarna var Algot Andersson på Heden på Stora Askerön.

Man glömmer ofta bort att förutsättningen för alla diskussioner om broar och vägbankar var att det redan fanns en bro mellan Orust och Tjörn nämligen Skåpesundsbron som byggdes 1939.

Här håller man på att bygga gjutformen till Skåpesundsbron. I sundet under bron ser man Skåpesundsfärjan. Foto från Erk Asklands samling.

Bilder från brobygget mellan Stora och Lilla Askerön

Askerösund före brons tillkomst.
Foto: W. Ängermark ca 1950.

Man har slagit ner pålar och lagt balkar på för att kunna bygga bron. ver på balkarna. T.o.m. började man att flytta bilar till Lilla Askerön. Men innan dess måste de dåliga vägarna förbättas. Gården i bakgrunden är Ängen som ligger på Västergård. Rishögen är vad som var kvar av Karls fruktträdgård.
Foto: W. Ängermark.

Här har man förberett landfästet på Stora Askerön. Den "Nedre trädgården", som var markägaren Karl Anderssons ögonsten, är här helt spolierad. Här hade han två Åkeröträd tre Gravensteiner och ett Pipping, Celini, krusbärs- och vinbärsbuskar och flera päronträd bl.a. Dubbel Filip och Greve Moltke samt flera plommonträd. Inte nog med att en av hans tre trädgårdar förstördes, han ville inte ens ha marklösen. Han ville ha sin gård landfast då han inte ville ro mera.
Foto: W. Ängermark 1962.

Här är bron färdig och har använts i många år. Landsfästet på Stora Askerön. Men det var inte endast elände med brobygget, det betydde troligtvis att utan bro hade öns gamla bebyggelse förfallit helt och ön avfolkats. Foto: W. Ängermark 2003.

Jacob Johansson, som främst var vägbankarnas talesman, i samspråk med vägdirektören strtrax före invigningen av vägbanken till Lilla Askerön. Foto: W. Ängermark 1961.

År 1961 blev det invigning av vägbankarna till Lilla Askerön. Vägdirektören höll tal på Lille Risben. Bron mellan öarna dröjde ännu tio år och 1972 kom den första bilen till Stora Askerön.

Wilhelm Ängermark