Lyktgubben på Hästudden

Publicerat av Wille Ängermark den 2010-08-05

Harry Josefsson, Kroken, Lilla Askerön (f. 1898) berättar om "Löktegåbben på Häst" och om runstenen i Räfsal.

Vi har en löktegåbbe här ud på Hästôdden, de ä tvärs åver på Tjörnsida, en ångbådsstation har vôrt en gang i tia. Där går en löktegåbbe.
En gang en hûst för manga år sen, de bhlåste en stôrm alldéles. Den gåbben - de lyset - va aldri synlit ant än mod ovär. Så va de i september elle oktober en gang, de bhlåste en stôrm, å ve hade en robåd jä å min bror å ve skulle ner te brögga å bärje den mitt i natta å som ve va fählia å skulle gå hem så kåmmer de lyset ifrå Hästôdden å tvärsåver å va före mej här hemma ve huset, men då skrack de te i mej. Å fhlere ganger har ja vôrt ude å rott om näddera å de ä möt rektit, då ä löktegåbben där. I bhlan far de åver hid, å i bhlan bûrt te Skôbbesunn.

En vinter för ett par år se'n; om de va i februari mana, en lördakvähl. Isen lå här så en vesste att här inga bådar kunne gå gennom isen. Å ja hade tänt lyset, här va manelyst ett kran ändå, trur jä de va, å jä sad här ve köksbort å drack kaffe - feck ja se ett lys ude på isen, som kom frå Skôbbesunn å geck bûrtigennom te Hästôdden. Ja tänkte: Va ä de? Nön båd som kan gå gennum den isen? Nä - så förswann de, de va bûrte e stûnn, så kom de tebagers ifrå Hästeôdd å körde te Skôbbesunn igen å vände där å då de kom tebagers ifrå Skôbbesunn så tog de här ôppätter akrane å här ôppte flaggstanga å ställde sej här en stûnn å sinna for de tebagers te Hästeôdd igen.

Men va sôtt ä, om de ä nön löktegåbbe elle om de ä gaser i johla? Ja har frawat både lärda å olärda, men de ä ingen som ved, men manga tror att de ä gaser i johla.

Där har legget en lärd kär en gang begravd. De har sätt en sten åver där strax in té. Om de ä han som spögar elle va de ä, de ä de ingen som ved - de ä en runsten å där va namn inhågget i den sten, men sto nö't avlägset. Han sto inte rektit ve vejen så de fhlûtta ham, den sten, nu för nöe år sinna närmare väj, bare så fôhlk skulle få se å beskåda hûrre de ser ud.

Här ä en öbo, som har e kvärn, e värkwärn strax ve, mitt emod Hästôdden. Å på den tia då de inga motorkwärner va utta de fick ha sine wärkwärner, å då sto han där om näddera å mohl - å möt rektit så titta han ud i mûrker't å då så han de lyset på Hästôdden. Så de har vôrt i mange år, å va sôtt beror på de kan ingen förklara - lyset kommer mod ovär.

De va i augusti, de va rusk å bhlåste då mä, å badgästera här hade hatt främmat å de gick mä dûm te Hästôdden för där hade de sin båd å då de kom tebagers så va lyset här nere ve sjökanten. Å de frawa mej om ja va nere mä löckta. Nä inte mänske, men då ä de gåbben på Hästôdden. Fôlk på Tjörn har också sett'et, men de har trott att de har vôrt nön båd. Pappa så't mange ganger. De börjar ve Örn å sträcker te Hästôdden, så kan de gå tebagers te Örn iblan å så ud te Skôbbesunn å så här ôpp mä.

R-FSAL60

Runstenen på gården Räfsal på Tjörn som Harry
talar om. Lyktgubben brukar synas över vattnet i bak-
grunden. Text på stenen: Hariwulfz stainar.
Här står stenen i åkern som den gjorde innan
den blev flyttad till kullen intill.
Foto: W. Ängermark 1948.

--------------------------------------------------------------------------------

Upptecknat av Wilhelm Ängermark