Om boken "Bohusläns historia och beskrifning"

Publicerat av Wille Ängermark den 2010-08-08

Om prästen Axel Emanuel Holmberg, och hans arbete Bohusläns historia och beskrifning.

Men Holmberg är inte alltid Holmberg!

Internetutgåvan 2006 av Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns Historia och Beskrifning som har den ursprungliga texten från första upplagan 1842-1845.

Första upplagan av detta arbete utgavs i Uddevalla 1842-1845 och trycktes i frakturstil. (Del 1 av Samuel Viktor Bagge, Uddevalla, 1842. Del 2 och del 3 av Carl Gabriel Malmgren, Uddevalla 1843-1845.) Detta arbete är nu ganska sällsynt och betingar idag ett pris på flera tusen kronor antikvariskt.
En ny upplaga av detta arbete utgavs av Gustaf Brusewitz och trycktes i Örebro 1867. Denna utgåva är tryckt med antikva. Brusewitz har på titelbladet angett att det är "Andra upplagan" av Holmbergs arbete med tillägget "Efter författaren död öfversedd och rättad". Man kan fråga sig: Vad är rättat eller är boken omarbetad?
Sedan första upplagan utkom 25 år tidigare, hade många av Holmberg beskrivna kyrkor blivit rivna och ersatta med nya eller blivit ombyggda. Detta föranledde naturligtvis Brusewitz att i förekommande fall ersätta Holmbergs kyrkobeskrivningar med nyskrivna som var aktuella 1867.
Det har visat sig att många forskare endast använder andra upplagan, som är "översedd och rättad" och förmodligen är de i den tron att andra upplagan är lika med den från 1842. Detta är alltså inte fallet.
Då första upplagan, som tidigare nämnts, är sällsynt och knappast finns på kommunbiblioteken och dessutom tryckt med frakturstil och uppenbarligen svårläst, är det nödvändigt att utge den på nytt men i antikvastil. Då det av kostnadsskäl inte låter sig göra att ånyo trycka boken har jag ansett det vara en möjliget att på Internet presentera Holmbergs ursprungliga text. Detta gäller naturligtvis i första hand sockenbeskrivningarna.
Andra upplagan (1867) har utgetts ytterligare två gånger 1921 och 1972, men första upplagan har, som framgår, inte utgetts i någon ny upplaga. Fördelen med detta är att man var som helst (om man har tillgång till en dator som är kopplad till Internet; detta har alla kommunbibliotek) kan ta del av "Bohusläns Beskrivning" och där kan läsa eller kopiera det avsnitt som man är i behov av.

Några exempel på skillnader mellan de olika upplagorna.
Uklums kyrka beskrivs i första upplagan 1842-45 sålunda:
Uklums kyrka är ett gammalt stenruckel med spruckna murar och ett lifsfarligt utseende. Ett trätorn, hwilande på murarne till ett wapenhus, sluter sig i wester till byggnaden, hwars strucktur liknar Spekeröds, endast med den skillnad, att hon på norra sidan har blott ett> fenster, nemligen i chormuren. Altarprydnad, predikstol och hela innanredet äro af en beskaffenhet, som fullkomligt öfwerensstämmer med det hus, hwaruti de befinna sig. Endast en med löfsirater wäl utarbetad dopfunt af sten påkallar här uppmärksamheten. Klockan i tornet saknar inskrift.

Och i andra upplagan 1867:
Sedan det redan flera år varit på tal, lyckades det ändteligen för församlingen att komma till enighet rörande ny plats för sin af behofvet längesedan påkallade nya kyrkobyggnad 1). Den börjades å ny dertill inköpt tomtplats å hemmanet Hergusseröds ägor den 11 April 1859, och var med inredning färdig till afsyning den 22 Sept. samma år. Att byggnaden gick så fort och lyckligt, erkännes allmänt vara byggnadschefens Chr. Larssons förtjenst, såsom den hvilken med särdeles omtänksamhet, drift och oegennytta (åtnjöt i arfvode 1 rdr 50 öre om dagen!) styrde om arbetet och anskaffade materialier. - Det läge kyrkan nu har, är särdeles väl valdt, med den herrligaste utsigt öfver den närliggande sjön Hällungen, med dess skogbeväxta stränder, höjder och berg, bland hvilka ett särdeles imposant, det s.k. Börsflog 2), beläget omedelbart vid sjön, med lodrät stupning, resande sig cirka 100 alnar högt ofvan sjöns yta. Den vackra tempelbyggnaden, hvarå så många mödor och kostnader blifvit nedlagde, hade den 22 Nov. 1861 så när förvandlats till grus, enär sagde dag åskan nedslog i dess torn, men antände lyckligtvis icke, utan endast lösref och krossade klädsel och fönster i lanterninen.
Orgelverket i kyrkan är till stor del genom subskriberade, frivilla bidrag anskaffadt, hvartill gästgifvaren J. Persson, handlanden och hemmansägaren Chr. Larsson samt riksdagsmannen Lars Rasmusson icke minst bidragit och verkat. Nämnde orgelverk har åtta stämmor med pedal och är uppfört 1862 1862 af det välkända orgelbyggeri-bolaget J. N. & C. Söderling i Göteborg.

1) Den gamla kyrkan, som i flera år innan nybyggnad beslöts varit nära nog en ruin, låg på helt annat ställe än den
nya, nemligen å hemmanet Prestgärdes ägor. B.
2) Så uttalas namnet rättteligen, om det än hittills skrifvits Borgsflog. B.
Här nämns icke om några inventarier från den gamla kyrkan överförts till den nya.
_____

Ödsmåls kyrka beskrivs i första upplagan 1842-45 sålunda:
På den öppna strandslätten, alldeles inwid landswägen, ligger inbäddad i löfträd Ödsmåls gamla förfallna kyrka, byggd på gamla wiset med fyrkantiga skepp och chor. Man har welat förewiga dess nyare öden genom en å läktaregafweln anbragt inscription, så lydande: "Då Swea rikes uppkomst och förbättring i alla delar under konung Gustaf III:s wisa och milda regering i önskelig och wälsignad stund tog sin början, har denna kyrka fått en ny klockstapel år 1772, utwidgade fensterlufter och en ny kyrkodörr på wästra gafweln, samt förbyggd och upphöjd läktare 1771, hwilken, tillika med predikstolen och altartaflan blefwo målade 1774 af J.G.W."
Hwilken sällsam sammanställning! 1772 års statshwälfning och uppresandet af en klockstapel wid en bondkyrka; Konung Gustaf III och plankstrykaren W.! Huru människoälskande man än tyder denna anspråksfulla inskrift, kan man likwäl icke undgå att deruti finna uttryckt den tanken, att reformen af Ödsmåls kyrka ingalunda war den minst märkwärdiga tilldragelse uti dessa på stora händelser rika år. Anförandet af densamma är emedlertid tillräckligt för att öfwertyga konstwännen och antiqwarien, att de icke här hafwa att söka något af intresse.

Och i andra upplagan 1867.
Ödsmåls förra kyrka, med ett i hög grad originellt inre och målningar i taket [se "Elfsyssel", sid. 126], qvarstod till och med 1865, då på sensommaren inköptes 1/8 mantal Lillehammar för 4,500 rdr rmt, att derå uppföra ny kyrka, hvartill grunden redan samma höst lades. Under innevarande år är hela byggnaden fullbordad, liggande vester om allmänna landsvägen, nästan midt för prestgården. Allt hvad här för öfrigt finnes af någorlunda intresse är att på församlingens klocka står gjutningsåret 1857.
Ödsmåls kyrka äger en årlig inkomst af 5 rdr 26 sk. 8 rst. genom ett testamente af framlidne prosten i Knäröd Benedict Montan.

I andra upplagan nämns att det fanns målat tak i kyrkan men däremot nämns detta icke i första. Härav följer att båda uplagorna är oundgängliga för forskaren.
_____
I kapitlet om Valla socken berättas om ett fornfynd:

I första upplagan 1842-45, s. 239
Ibland fynd som blifwit gjorda i Walla socken, förtjänar nämnas en massiv armring af guld, hwilken för flera år tillbaka uppdrogs med en ostronskaf i Hakefjord. Ringen inlöstes till de Kongl. samlingarne för omkring 60 dukater, sedan upphittaren, okänd med dess värde förut afyttrat honom till en annan för ett halfstop finkel.

I andra upplagan 1867, s. 29
Ibland fynd som blifwit gjorda i Walla socken, förtjänar nämnas en massiv armring af guld, hwilken för flera år tillbaka inlöstes till de Kongl. samlingarne för omkring 60 dukater, sedan upphittaren, okänd med dess värde förut afyttrat honom till en annan för ett halfstop finkel.

Varför har Brusewitz strukit fyndomständigheterna?
_____

Norums kyrka beskrivs i första upplagan 1842-45 sålunda:
Den åldriga kyrkan bibehåller sin ursprungliga form af twenne afdelningar. De enda
förändringar hon undergått bestå i uppbrytningen af ett par fensteröppningar på norra sidan och tillbyggnaden af ett trätorn wid westra gafweln. Bakom altaret är östra muren en nich med trapplika upphöjningar, hwilken sannolikt haft en helgonbild. Chorets mellanmur är i sednare tider prydd med frescomålningar, och läktare och hwalf förherrligade med twetydiga föreställningar. Ibland annat ser man i det sednare församlade talrika menniskoskaror, som nu i ett sekel stått här utan fikonalöf och wittnat om den fina smaken hos Norums församling och dess presterskap, som i sin helgedom kunnat tåla en prydnad af dylik beskaffenhet. Predikostolen är prydd med snidwerk, men utan bilder, liksom den år 1635 förfärdigade altartavlan. I choret är en murad graf, der Cedercronska slägten hwilar, och sannolikt äfwen lagmännerne Jens Christensson och Hans Frantzön Lagmand, som bodde på Stenungsön. På
dörrarne till denna gårds bänkrum i kyrkan läses i upphöjda bokstäver Anno Domini 1650", och på den andra: "Mergrete Torgiersdatter" och samma årtal. Samme man och hans förra hustru Sophia Jochimsdotter hafwa år 1646 hitskänkt de på altaret stående stora malmcandelabrar. Här förwaras åtskilliga antiqviteter, såsom ett 3 alnar högt medaillonscrucifix af trä, ett gammalt mindre dopfat af messing med den wanliga munkstilslika inskriften samt ett annat dylikt af 7 qwarters diameter, liknande det i Tegneby, och med denaa, i hänseende till tiden, från hwilken den förskrifwer sig, historiskt märkliga inskrift: Als leewen willen wy ons weren, ys Godt met ons, wie mach ons deren Anne 1634.
Det märkwärdigaste är likwäl en här förwarad fyrkantig dopfunt af sten, en af de äldsta i Bohusläns kyrkor. denna intressanta fornlemning wisar på ena sidan en på en orm stående menniskobild, anfallen af fyra andra ormar, och böjande sig åt wenster, för att undwika deras bett. Det är icke osannolikt, hwad en fornkunnig 1) gissat om denna symbol, att menniskan skall beteckna församlingen eller en nychristen i strid med mörkrets makter. Ofwan dessa figurer står i öfra kanten runskriften: Swen (eller Swell) garthi, samt fem sammanbundna runor (M och R), de fyra sista otwiwelaktigt ditsatta endast för radens fyllnad. Skriften innebär sannolikt, att Sw. gjorde märket. På funtens andra sida är uthuggen en sammansatt drakslinga, på den tredje twenne grofwa kors under rundbågar, och på den fjerde en walknuts sirat. denna dopfunt, till form och sirater liknande den i Karreby kyrka, förskrifwer sig ifrån christendomens äldsta period i Norden.
Kyrkan äger 2 gamla och dåliga ringklockor. På den lilla synes en medaillon, föreställande en biskop eller dylikt, stående under en spetsbåge.
______
1) Sjöborg, Inledning till kännedom af fäderneslandets antiqviteter, pag. 153, der äfwen en afbildning af denna funt förekommer, ehuru ej rigtig.

I andra upplagan 1867:
Norums kyrka är nybyggd. Af den förra kyrkans innanrede har församlingen haft den
grannlagenheten att bibehålla Stenungsöns bänkar, på hvilka läses å den ena "Hans Frandsøn Laugmand anno Domini 1650", och å den andra "Mergrete Torgiersdatter" och samma årtal. Samme man och hans förra husfru Sophia Jochimsdotter hafva år 1646 hitskänkt de på altaret stående stora malmkandelabrarne. Här förvaras ett gammalt mindre dopfat af messing med den vanliga munkstilslika inskriften samt ett annat dylikt af 7 qvarters diameter, liknade det i Tegneby, och med denna, i hänseende till tiden, från hvilken den förskriver sig, historiskt märkliga inskrift: "Als leewen willen wy ons weren, ys Godt med ons, wie mach ons deren Anne 1634". Den största märkvärdigheten har dock nu vandrat till riksmuseum i Stockholm, nemligen Norums gamla dopfunt, aftagen från alla 4 sidorna i "Elfsyssel", sid 120 och 121. denna intressanta fornlämning visar på ena sidan en på en orm stående människobild, anfallen av fyra andra ormar och böjande sig åt venster, för att undgå dess bett. Det är inte osannolikt hvad en fornkunnig 1) gissat om denna symbol, att menniskan skall beteckna församlingen.

Wilhelm Ängermark